Huliganens historia

2016-10-02 134-1

Man får läsa den här bloggen hur man vill. Slumpmässigt eller kronologiskt. Jag hade en tanke om en kronologi när jag började skriva, så därför ligger inläggen liksom lite strategiskt i följd. Vill du läsa från början, så finns en direktlänk här nedanför eller i spalten till höger, längst ner.

LÄSA HULIGANENS HISTORIA FRÅN BÖRJAN?

  • HÄR BÖRJAR DET.

    Det är december 2015 och jag ringer mitt försäkringsbolag för att anmäla min tjugoåttonde skadereglering. Jag har en häst med alldeles otroligt mycket otur. Så mycket otur att jag knappt vågar ringa mitt försäkringsbolag längre. Jag ser framför mig hur några hästkliniker i Sverige har satt upp en bild på mig och min häst så […]

  • OM ATT FÅ FÖR SIG ATT STARTA HULIGANEN.SE

    Det är höst och jag läser Hästkunskap Level II på Ridskolan Strömsholm. Huliganen har haft en ovanligt bra sommar. Han har faktiskt inte varit skadad sedan våren. Det känns lite som ett mirakel, även fast jag alltid är lite orolig när vi är på tävling. Liksom väntar på att någon ska knacka mig på axeln […]

    • OM ATT BACKA BANDET

      En dag bestämmer jag mig för att ringa runt till alla kliniker där jag någonsin satt min fot ihop med Huliganen. När jag ändå är i farten ringer jag alla kliniker där vi var med hans mamma Olga också. I Olgas fall får jag börja med att ringa försäkringsbolaget där hon var försäkrad fram till […]

    • OM HULIGANENS FEMTIOELVA VETERINÄRBESÖK

      Huliganen har en gedigen sjukdomshistoria och jag ska försöka berätta den, även om det kanske blir ett långt och lite tråkigt inlägg. Jag tänker att det kanske är viktigt, nu när du är med på resan kring hans historia. Lite bakgrundsfakta, liksom. Huliganen föddes en natt i maj 2007. Jag hade turen att få vara […]

    • OM ATT FÅ DÅLIG MAGKÄNSLA FÖR 29E GÅNGEN

      Och så en dag står jag där igen. Huliganen travar tjurigt runt mig och vill inte galoppera. Det är något som skaver när jag tittar på honom. Något som inte stämmer. Jag kan inte sätta fingret på det, men min magkänsla är dålig. Jag tycker han skjuter ifrån lite dåligt med vänster bakben i galoppen […]

    • OM MOD

      Så sakta går det mot vår. En vän berättar att hon tagit det sista beslutet för sin häst. I april ska han få somna in på en äng bakom stallet. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det är så sorgligt alltihop. Hennes häst är gammal men i mina ögon pigg och glad. Hennes […]

    • OM ATT BESÖKA PER SPÅNGFORS

      Det känns som om vi ska iväg på ett hemligt äventyr. Huliganen och jag har övernattat på Lövsund, hos fälttävlansryttarna Anna Freskgård och William Nilson Fryer. När jag kommer ut till lastbilen 03:45 har William redan lastat alla hästar, inklusive Huliganen. Jag är oväntat pigg, kanske för att jag är så spänd inför besöket. Det […]

    • OM MYSTERIET ANAPLASMA

      Några dagar efter vårt besök hos Per ringer William. Provsvaren visar att Huliganen har eller haft haft en kraftig infektion av anaplasma. Värdena är ”skyhöga”. För första gången blir jag helt stum. Jag hade väntat mig många saker men jag hade inte väntat mig en infektion. Jag vet ingenting om anaplasma, eller väldigt lite i […]

    • OM ATT IFRÅGASÄTTA SITT FÖRSÄKRINGSBOLAG

      Jag vet vad som komma skall och det kommer. Innan jag skickade Huliganen till Euro-Vets pratar jag med mitt försäkringsbolag. Samtalet är lite konstigt. Jag frågar om det spelar någon roll vilken veterinär man åker till. Det gör det inte. Jag frågar om de ersätter besök hos Per Spångfors på Euro-Vets. Då blir jag bortkopplad […]

    • OM ATT BÖRJA OM

      I väntan på att Huliganen ska komma hem från sitt återbesök i Halmstad börjar jag fundera på framtiden. Om Huliganen haft ont nästan överallt, hur kommer han då reagera om smärtan försvinner? Hur ska jag tänka och planera för att Huliganen får de bästa förutsättningarna för att sluta vara så stressad i ridningen? Om han […]

    • OM ATT FÅ HEM SIN HULIGAN

      Så kommer dagen då jag får hämta Huliganen hos Anna och William i Tystberga. Jag har räknat ner dagarna. I bilen på vägen dit är jag så exalterad att jag knappt kan fokusera på trafiken. Det har varit två konstiga veckor. Jag har haft tid att sträcktitta på hela förra årets säsong av Biggest Looser. […]

    • OM ATT HA EN NY KROPP

      Någon vecka efter Huliganens hemkomst väljer jag att longera honom på ridbanan för att se hur han rör sig. Jag har höga förväntningar, tänker att han kommer sväva fram som Briar eller Valegro. Jag släpper ut honom i linan och ber honom trava. Han ser förjävlig ut. Det är som att kroppen inte är sammankopplad […]

    • OM ETT EVENTUELLT BAKSLAG

      Och så en dag tittar jag på Huliganen och får en sådär dålig känsla. “Han är frambenshalt” skriver jag till vår medryttare Felicia. “Nånting har hänt, han är frambenshalt och nu vet jag inte vem jag ska ringa” För så är det. Jag går hela dagarna och pratar om veterinärer och behandlingsmetoder och sen står […]

    • OM ATT BÖRJA TRÄNA HULIGANEN

      Vi börjar träna Huliganen. Det går bra. Första tiden har vi ett enda mål: Att få honom att slappna av och hitta sin balans och bärighet. Vi rider honom mycket på lång tygel och kräver mest bara att han ska kunna gå när vi säger gå, stanna när vi säger stanna och svänga när vi […]

    • OM ATT ALLTID BLI FÖR FET

      Huliganen gillar mat. Jättemycket. Han är dessutom finurligt lagd och bangar inte att testa sig fram på alla tänkbara, kreativa sätt för att få tag i mer mat. På våren står Felicia och jag som två frågetecken och undrar hur fasen hästen blev så fet. Varje år. Från en dag till en annan börjar boot […]

    • OM

      Jag skäms. Jag skäms så himla mycket för att jag har en massa följare som visar så mycket uppskattning för en sida som jag är så dålig på att uppdatera. Jag är verkligen ledsen att jag är så seg med nya inlägg. Och jag skäms för att jag får så fina mail från er, som jag […]

    • OM PROJEKT HULIGANEN

      Så närmar vi oss plötsligt nutid. I bloggen alltså. Det är slutet av augusti och fortfarande ganska varmt. Jag har fått en idé som jag bestämmer mig för att försöka förverkliga. Jag tänker låta Huliganen bli ett årslångt projekt. Han ska få ett eget team. Och en plan. Många jag pratat med om hållbarhet nämner […]

    • OM HULIGANENS NYA TRÄNINGSPLAN

      ”Före” (sep 2016) Så kommer äntligen dagen då Susanne Widner ska träffa oss för att diskutera Huliganens träningsplan. Jag blir så himla glad att se henne. Det känns stort att hon tagit sig tid att åka hela vägen till oss. Huliganen själv har funderat sedan sist han träffade Sussi och har nu kommit fram till […]

    • OM STYRKEONSDAG EN TISDAG

      Jag kör styrkeonsdag på en tisdag. Börjar med att inte följa schemat första veckan men allt blev lite bakofram när han inte har gått dressyrträning på söndagen och Felicia och jag har behövt styra om våra respektive dagar lite grann. Jag vill så himla gärna få rida styrkepasset så Felicia går med på att köra […]

    • OM FÖRSTA VECKAN MED SCHEMAT

      På måndagen ringer Sussi och frågar hur vår första vecka har gått. Den har gått bra. Vi har fått in alla pass, om än i lite omkastad ordning. Vi pratar om det där med galoppfattningarna och sen redogör jag för fredagens konditionspass. Sadeln har nämligen varit på omstoppning så jag testade att galoppera intervallerna barbacka. […]

    • OM ATT TÄVLA

      Alla har så jävla bråttom. Jag också. Det är oktober och bara idag har två personer sagt till mig att de funderar på att anmäla sig till tävlingar de inte är förberedda för. Tre om jag inkluderar mig själv. Jag är så himla kluven. Vad är poängen med att åka på en tävling om man […]

    • OM ATT (INTE) BRYTA AV FRÅN GALOPP

      “Eh, jo det är så att vi ska tävla KM på söndag” mumlar jag när jag ringer Sussi. “Ja, jag läste det på bloggen” svarar hon. Just det. Det är svårt att hålla saker hemliga när man lägger ut dom på en offentlig blogg. Jag skäms lite men sen utbrister hon på sitt vanliga, entusiastiska […]

    • OM ATT FÅ SIN FÖRSTA GULA ROSETT

      Så föll det sig så att vi fick en rosett på KM. Det var som tusan. Det höll på att inte bli någon start överhuvudtaget. På lördagskvällen upptäckte jag att Huliganen lyckats dra till sin ena framsko så att den var alldeles böjd. Det är i sådana tillfällen man är tacksam över att ha världens […]

    • OM ATT TRÄFFA JOHN RICKETTS

      Det är fyra år sen jag träffade John Ricketts för första gången. Den gången hade jag bokat in mig och Huliganen på en tvådagarskurs i Broknäs utan att veta så mycket om John egentligen. Min vän Ingela Brinkefeldt hade rekommenderat honom och jag var desperat. Mer än desperat. Huliganen hade skaffat sig en ful ovana […]

    • OM ATT VARA LITE ANNORLUNDA

      Det är första passet efter den där dressyrträningen som kändes alldeles magisk. Jag är lite förberedd på att han antagligen inte kommer kännas fullt lika bra idag. Ett fantastiskt pass följs ju sällan av ett precis lika fantastiskt pass till. I alla fall inte för mig. Jag kliver in i ridhuset. Det är som fyllt […]

    • OM ATT KÄNNA SKILLNAD EFTER FYRA VECKOR

      Det är torsdag och Felicia har “fri lek” på schemat. Eller ja, egentligen står det koordination på schemat men å andra sidan står det “stalledig” på mitt schema och här sitter jag ändå, på ridhusläktaren och huttrar. Felicia har redan avverkat koordinationspasset den här veckan så nu får hon göra vad hon vill idag. “Kolla […]

 

Sussi ringer. Hon har sett formbilderna på Huliganen och konstaterar att även om han såg bedrövlig ut på bilderna, så har han verkligen byggt på sin bakdel. “Det gör ingenting att hans hals är så ful!” utropar hon entusiastiskt. “Halsen ska komma sist! Först bygger man bakdel, sen jobbar man sig framåt. Kraften ska komma […]

  • OM ATT DARRA LITE PÅ UNDERLÄPPEN

    Jag känner hur det darrar lite på underläppen. Det här måste gå till historien som ett av de sämsta jävla skitpassen vi haft. Det är söndag och dressyrträning och dagen till ära har min kompis My tagit sig hela vägen ut till oss för att titta. Jag har på något underligt vis lyckats bli sen […]

  • OM INSPIRATION

    Det är mycket folk i ridhuset men jag får plats. Jag tar mig plats. Idag sitter jag nämligen på Grand Prix-varianten av Huliganen. Huliganen 2.0. “Här kommer jag!” ropar jag när jag fulgenar förbi nån annan stackars ryttare som är ödmjukare än mig. Idag i alla fall. Det här måste vara motpolen till min förra […]

  • OM PERSONERNA MAN OMGER SIG MED

    Felicia messar mig. Hon är irriterad. Det är andra gången på raken som en av anläggningens dressyrtränare kallar Huliganen för “den där ponnyn”. Typ “Vänta tills den där ponnyn har passerat”. Jag förstår att hon blir sur. Det hade jag också blivit. “Han är ingen ponny” skriver Felicia till mig. Och det är han ju […]

  • OM FORMEN

    Tre månader med träningsschemat. Vad säger ni? Har det hänt nåt med Huliganens form? (Mer än att vi lärt oss ta bättre formbilder) 27 september 2016: 3 november 2016: 21 december 2016: No related posts.

  • OM ÅRET SOM GÅTT

    I januari är det ett år sen jag och Felicia körde ner till Tystberga för att träffa Anna Freskgård och William Nilson Fryer. Anna är en gammal barndomskompis till mig och jag hade valt lite personer på måfå som jag tänkte skulle ha något intressant att säga om hållbar hästhållning. Anna och William satsar båda […]

  • OM ATT JAGA HULIGANEN I STALLGÅNGEN

    Förra året gjorde jag en intervju med John Ricketts. John är lite av en citatmaskin, han säger mycket smarta saker. Ett citat som ofta kommer tillbaka till mig är det här (fritt översatt): “Om jag bara sitter i fikarummet och berättar hur dåligt allt går och hur min häst fortsätter göra fel och inte förstår, […]

  • OM ATT DRÖMMA STORT

    Det är måndagskväll och Peder Fredricson har precis vunnit Jerringpriset på Idrottsgalan. Hade jag inte haft ett sovande barn i knäet hade jag ställt mig upp och jublat. Nu fick jag nöja mig med en höjd näve i luften. Så jävla glad. Lite överdrivet glad. Skriver “JAAAAAAAAA!!!!” som FB-status. Nån gubbhatt jag knappt känner bestämmer […]

  • OM ATT HÅLLA UT

    Plötsligt inser jag att mina vänner som läser bloggen har delats upp i två kategorier: De som blivit inspirerade och nu funderar i termer av träningsscheman och uppbyggnad, och dom som fått prestationsångest och nu bara vill ge upp och sluta med hästar. Okej. Kanske inte fullt så hårt, men ni fattar. Det här är […]

  • OM FÖRVÄND GALOPP

    Och så händer det. En fantastisk dressyrträning följs av en fantastisk dressyrträning till. Det börjar så, i alla fall. Vi har lånat ut vår sadel till lilla Emilia o hennes ponny för dom är “mellan två sadlar”. Hon rider träningen före mig så jag får rida fram barbacka. Jag har inget emot det. Jag älskar […]

  • OM ATT VARA NÖJD MED LITE MER ÄN INGENTING

    Musten går ur mig lite grann. Egentligen är det konstigt, för Huliganen mår bra och jag mår också bra. Jag har inget att klaga på, men alla andra verkar ha det så himla motigt just nu. Det är svårt att bibehålla sin feeling när man skäms lite över den. Det känns orättvist att jag är […]

  • OM BILAR, HOVSLAGARE OCH TRÖTTHET

    Efter helgen är jag så lycklig över vår hoppinsats, nästa gång jag rider är jag helt knäckt. Kanske har det med livet i stort att göra, det har nämligen varit en riktig skitvecka. På lördagen hämtar vi ut vår Volvo efter fyra veckor (!) på verkstan. Jag bor i utkanten av universum ungefär, så fyra […]

  • OM SJÄLVKÄNSLAN

    Det börjar som något som skaver. Något som inte stämmer. Det är inte hästen, det är jag. Och så en dag sätter han fingret på det, min kompis Jonas. Han säger: “Vad har hänt med din självkänsla, Matilda? Du brukar ha koll på vart du står, men nu är du bara osäker och gnällig” Det […]

  • OM DIV III

    Och så faller det sig så att jag och Huliganen anmäler intresse om att få rida i föreningens division 3-lag i dressyrallsvenskan. Det är ju inte så märkvärdigt egentligen. Alla som vill får anmäla intresse och så delas platserna upp efter vilka som kan de datum som tävlingarna går. För mig är det ändå ganska […]

  • OM ATT LEKA

    Jag saknar att leka med min häst. Det bara slår mig en dag att allt har blivit så allvarligt. Kanske kommer insikten av min i stunden rådande situation: På promenad i mina klumpiga gummistövlar med barnvagnen framför mig och min supersmutsiga häst bakom mig. Som nån form av långsamtgående långtradarekipage. Huliganen hatar att gå på […]

  • OM NÄR DET ÄR ROLIGT ATT RIDA

    Och så plötsligt händer det. Vi får det första riktigt bra passet på evigheter. Det är så himla oväntat. I flera veckor har han varit lite seg och ovillig. Pälssättningen, har jag förmodat. Min inspiration har varit i botten. Flera träningar har av olika anledningar blivit inställda. Det känns som om vi gått på halvfart. […]

  • OM ATT BLI LITE IMPONERAD

    Jag är lite nervös, det ska erkännas. Det är torsdag och jag har bokat in equiterapeut Ingela Brinkefeldt för en ny kontroll av Huliganen. Han har känts bra. Hela vintern har han känts bra, men nu är det ändå slutet av mars och jag är av logiska skäl lite nojig. Kan det verkligen stämma att […]

  • OM EN LÖRDAGSKVÄLL

    Det är lördagskväll och jag åker till stallet för att kvällsfodra hästarna. Jag har kört hem från Vemdalen och min dotter vägrar sova. Tiden börjar rinna iväg, så till slut lämnar jag henne med Johan och åker. När jag kommer fram ringer han och meddelar att hon somnat. Jag tittar på klockan. 21:00. “Innebär det […]

  • OM TALANG

    I bilen hem från Vemdalen lyssnar jag på Ridpodden. Först om att satsa som ryttare, sen om att hålla hästen frisk och sist om mental träning. För den som inte redan hittat Ridpodden så kan jag varmt rekommendera den. Finns t ex i SR-appen. Hur som helst. Jag fastnar lite i podden om att satsa. […]

  • OM ATT TAPPA ORKEN

    Det är fredag och jag ska rida genom Lätt B:1-programmet innan söndagens programridning. Det kommer bli årets första tävlingsliknande händelse. Som ett genrep. Passet känns viktigt för att stämma av honom inför söndagen. Jag går ut hårt. Jag har sovit drygt tre timmar mellan torsdag och fredag. Jag vaknar, drar upp mitt barn och börjar […]

  • OM PROGRAMRIDNING FÖR ROGER OLSSON

    Det blir söndag och programridning för Roger Olsson. Jag är i stallet tidigt, ensam. Pysslar lite med Huliganen, lindar benen, putsar bort nån enstaka fläck på sadeln. Jag känner mig för en gångs skull ganska väl förberedd, mitt avsaknade fredagspass till trots. På framridningen är han först lite seg och nonchalant, men efter lite galopp […]

  • OM ATT INTE KOMMA TILL START (PÅ ÅRETS FÖRSTA TÄVLING)

    Så blir det söndag eftermiddag och jag åker till stallet för att rida en sista träning för Malin. Imorgon är årets första dressyrtävling. Jag är så himla laddad. Huliganen har aldrig varit i bättre form än nu. Jag känner mig för första gången någonsin riktigt bra förberedd inför morgondagen. Släpet har jag kört ner till […]

  • OM NÅGRA BETTLÖSA DAGAR

    Det blir några bettlösa dagar, till följd av Huliganens lilla sår i mungipan. Min första tanke efter söndagens katastrofala försök till dressyr på hackamore, är att bara låta lille Huliganen få en frivecka. Skrota i hagen, leta grässtrån, bli tjockare. Jag har bara så svårt att acceptera tanken på att frångå vårt träningsschema för något […]

  • OM ATT TAPPA FOKUS

    Det är plötsligt veckan före både föreläsningen och årets första dressyrtävling. Den där jag dessutom ska vara med o rida för klubbens lag. Jag känner mig inte alls lika bra förberedd som jag gjorde inför den tävlingen vi ställde in, då när han fick såret i mungipan. Nu är jag liksom bara stressad över den […]

  • OM VÅR FÖRSTA RÖDA ROSETT

    Det blir söndag och dags för årets första tävling. Vi ska starta Lätt C:1 och Lätt B:1. Jag är fortfarande uppfylld av glädjen och stoltheten jag fick känna på lördagens föreläsning och clinic. Stolt över min häst, nästan mallig efter alla fina ord vi fått. Det känns som ett bra utgångsläge för att åka på […]

  • OM ATT HÅLLA SIN FÖRSTA FÖRELÄSNING

    Jag går den första tiden efter vi bokat föreläsningen och tänker “äh, det kommer ändå aldrig bli av”. Sen är det helt plötsligt mer än femton anmälda och jag inser skräckslaget att jag ska hålla min första föreläsning. Damn it. Dagarna före föreläsningen ska äga rum är jag så nervös att jag har svårt att […]

  • OM NÄR HULIGANEN SLUTLIGEN SKADAR SIG

    Och så kommer den, skadan. Det är lördagskväll och klockan är 22:30 när jag upptäcker ett sår på insidan av vänster framben, precis över knäet. Jag tar det från början. Vi fick en bra idé, en lösning på hur Huliganen skulle kunna undvika sommarbetet men fortfarande slippa gå ensam. En bekant skulle låna ett gammalt […]

  • OM ATT CHILLA LITE

    På fredagen kommer veterinären. Jag har hunnit tänka allt från att benet ska amputeras till att det kanske inte är nån fara alls. Det sistnämnda visar sig tack och lov vara närmast verkligheten. Han rakar lite, skrubbar rent såret och lägger en ny kompress. Han är inte alls speciellt oroad. Säger att det kommer ta […]

  • OM ATT VÄNSTRA MED KIROPRAKTORN

    Det visar sig att det ska komma en kiropraktor till stallet. Samma kiropraktor som jag hade till Huliganen för några år sedan. I flera år var hon hos oss var sjätte till åttonde vecka från hösten till våren, lite mer sällan på sommaren då värmen fick honom att må bättre. Jag har alltid tyckt om […]

  • OM ATT TA ETT EGOISTISKT BESLUT

    En dag faller det sig så att jag skrittar ut en sväng med min dressyrtränare Malin. Vi börjar prata om Huliganen och alla snälla personer som hjälper mig att rida honom. Om att det gör mig så kluven. I tre veckor har Huliganen haft sin sårskada. Jag har hunnit gå från att tycka att det […]

  • OM ATT ÄNTLIGEN FÅ TRÄNA IGEN

    Den har varit lite lös, inspirationen. Vi har kommit av oss i träningsschemat, jag har slarvat och varit trött, prioriterat min egen träning när Huliganen varit skadad. Sen plötsligt en dag börjar jag längta efter att rida och inte allt för långt därpå kommer Huliganen in från hagen och har slitit av sig sin kompress […]

  • OM ATT MOTIVERAS AV ANDRA

    Det finns två sätt att se på andras framgångar: Att imponeras och motiveras, eller att bli bitter och missunnsam. Jag har nog ofta pendlat mellan de känslorna. Det är svårt att vara glad för andras framgångar när man själv bara bygger sjukrutor, när man lagt mer pengar på klinikbesök och Metacam än på träning och […]

  • OM MORGANRIKS OCH ATT STÄLLA UT ELLER INTE STÄLLA UT

    I ett helt år har jag sett fram emot att åka till MorganRiks, årets höjdpunkt. Huliganen är som många av er vet korsning mellan connemaraponny och morganhäst. Han är dock registrerad i Svenska Morganhästföreningen, som lyckligtvis registrerar även korsningar. Egentligen spelar sånt mindre roll, men en kul bonus är att SMHF varje år arrangerar MorganRiks. […]

  • OM ATT TESTA TRAIL

    Och så en dag kommer jag på att om vi nu ska starta trail kanske jag faktiskt ska förbereda oss lite inför det. Vi har gjort det tre gånger tidigare, två gånger på Riks och en gång på ett annat event för morganhästar. Vi brukar komma typ sist. Man måste rida på en hand, […]

  • OM ATT TESTA ATT RIDA MED SPORRAR

    Det är konstigt att planerade tävlingar blir så himla verkliga först när startlistan kommer. Paniken som blandas med förväntan och längtan är alltid som en överraskning för mig. Jag är orolig att jag tränat för lite. Det är en väsentlig skillnad mot sist vi tävlade, i början av maj. Då var faktiskt självförtroendet ganska bra, […]

  • OM ATT FÅ EN GUL ROSETT

    Dagen börjar inte optimalt precis. Min dotter har sovit oroligt hela natten och jag själv har skrapat ihop ungefär två timmars sömn. Jag är helt groggy när jag vinglar ut i köket för att bre några ostmackor och göra en kopp kaffe. En stor kopp. Jag är så groggy att jag blandar ihop tiden jag […]

  • OM ATT INTE VARA SUPERWOMAN

    Jag får bilderna som Katarina Mungsgård tagit på dressyrtävlingen i Harbo. Jag blir förvånad men glad. Han ser inte ut som en liten ponny, som han generellt sett gör. Han ser ut som en dressyrhäst i liten förpackning. Jag har många gånger skrivit om min känsla av att vara annorlunda. Den är med mig, ständigt. […]

  • OM NÄR MORGANRIKS BÖRJAR NÄRMA SIG

    Det är två dagar kvar tills vi åker mot årets Morganriks. Jag kan inte bestämma mig för om jag är bra eller dåligt förberedd. Allt jag vet är att det är för sent för att ändra på något nu. Det gör mig lugn och stressad samtidigt. På måndagskvällen försöker jag kombinera planen att rida ett […]