Om att känna skillnad efter fyra veckor

#_0351-2

Det är torsdag och Felicia har “fri lek” på schemat. Eller ja, egentligen står det koordination på schemat men å andra sidan står det “stalledig” på mitt schema och här sitter jag ändå, på ridhusläktaren och huttrar. Felicia har redan avverkat koordinationspasset den här veckan så nu får hon göra vad hon vill idag.

“Kolla när jag gör skänkelvikningen nu!” ropar hon så fort hon får syn på mig. “Kolla, kolla!”

Jag kollar. Huliganen har lärt sig tvära jättefint. Jag hör Felicia pipa till av glädje när han saxar ut till spåret. Jag filmar lydigt. Jag tänker att hon nog vill se det hur det ser ut.

Hon fattar galopp och han rullar på i sin nya, studsiga galopp. Jag blir så glad av den där galoppen. Den ser precis ut som den känns: Studsig. Stark.

Huliganen har överlevt sin första månad med träningsschemat. I fem veckor har vi sett till att vecka för vecka få in samtliga pass som Susanne rekommenderat. Ibland (nästan alltid) i lite  annan ordning än vi tänkt, men alla pass har prioriterats och hunnits med. Jag har gillat att veta vad jag ska göra när jag kommer till stallet, särskilt de dagar när det är lite lerigt och kallt. Felicia verkar också nöjd.

Susanne har sagt att vi ska känna skillnad efter fyra veckor, annars gör vi något fel.

Styrkan har bestått av tempoväxlingar och övergångar. Det passade bra in i det arbete vi gör på dressyrträningarna. Den här veckan blir det skritt-galopp i serpentinbågar och kanske lite tempoväxlingar i trav. Förra veckan blev det övergångar från galopp till trav utan att tappa formen och rusa iväg. Det var målet i alla fall…

Koordinationen har antingen varit labyrinten, olika former av sidvärtsrörelser eller balansövningar över bommar.

Konditionspassen har varit 3×5 min med 2 min skrittpaus mellan.#_0358-2
Söndagen i den fjärde veckan rider jag det bästa dressyrpasset jag haft på länge. Kanske någonsin. Han är som en dröm. Jag rider mellangalopp på diagonalen utan att någon av oss får ett mentalt frispel. Jag rider inte in i en enda vägg. Faktum är att vi till och med kom ner i trav i slutet av diagonalen. Helt okej trav! Och i övriga galopparbetet så bara rullar han fram i sin studsiga, mjuka galopp. Han känns stabilare. Starkare.

“Lägg fram handen på halsen!” ropar min dressyrtränare.

Jag fattar inte.

“Lägg fram handen!!! Långt fram, typ tre decimeter!”

Jag vågar inget annat än att lyda. Jag lägger fram handen så att tygeln slaknar. Och ta mig fan. Hästen ligger kvar i sin härliga, mjuka, runda galopp och bara rullar på. Det är inte jag som bär oss. Det är han. Bara han som bär sig själv. Jag blir så glad så jag vill lipa.

“Är du lite nöjd eller?” ropar min stallkompis från läktaren.

Och det är jag. Jag är bara så jävla nöjd.

Nedan har ni formbilden för november. Ursäkta klippningen. Och att han är så jäkla ointresserad av att visa en schysst pose.

#_0355-2

 

3 reaktioner på ”Om att känna skillnad efter fyra veckor

  1. Susanne Eidner skriver:

    Han håller på att bygga bakdel och det är detta ni känner som styrka .
    Han har byggt mest bak och minst hals och nacke 👍 Helt rätt fortsätt så här nästa check om 4 veckor

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.