Om att träffa Miia Riihimäki

Det är två år sedan vi träffade Miia Riihimäki sist. Jag minns att jag tyckte om henne då och jag den här gången tycker jag om henne ännu mer. Miia är alldeles otroligt kunnig på området luftvägssjukdomar, som hon ju också forskar på. Dessutom är hon supertrevlig, lättsam, bra på att förklara och ger tydliga besked och alternativ. Love her.

Just idag har Huliganen inga större symptom när han står i boxen. Han andas relativt normalt. Däremot vid longering blir han snabbt flåsig av bara lite lätt jogg i linan. Han till och med hostar ett par gånger, vilket han inte gjort hemma.

Vi får gå in i ett undersökningsrum för att föra upp en kamera i ena näsborren. Hästar kan inte andas genom munnen, utan enbart genom näsborrarna. Vi får följa kameran hela vägen från näsborren genom hela luftstrupen. Miia förklarar allt hon ser, både rent anatomiskt och vad som är friskt vs avvikande. Det mesta ser fint ut. Han är har lite slem i luftrören men det är ytterst lite. Det enda som avviker mer tydligt är att luftstrupen är lite tillplattad i ett parti. Kanske har han fått en spark där, tror Miia. Vi ultraljudar området innan vi går hem, för att vara säkra på att inget trycker på luftstrupen. Det gör det inte och Miia tror inte heller att det är missformningen som påverkar hans prestationsnedsättning. Vi bara noterar att det ser annorlunda ut där nu än för två år sen, då den fortfarande var rund.

Hur som helst.

Efter att ha tittat i luftrören tar Miia ett prov från lungorna. Hela proceduren är lite otäck. Det ska ner en slang hela vägen ner i lungan. Miia förklarar innan att han kommer att hosta just när slangen går ner. Det är normalt att hosta när man får en pinne i lungan, säger hon. Det låter ju logiskt. Huliganen själv sover så pass djupt att han inte bryr sig annat än en kraftig hostreflex, som ganska snabbt går över när slangen väl är på plats. Jag minns det här vagt från besöket för två år sedan. Då var jag nämligen gravid och höll på att svimma av att stå så länge i vinterkläder i ett varmt rum, så jag satt mest med huvudet mellan knäna den gången… Men nu upplever jag i alla fall besöket. Miia tar prover som ska analyseras för att se om han har ökad mängd mastceller i lungorna. Tror jag, om jag förstår det hela rätt. Imorgon får jag svar.

Miia ger mig lite olika alternativ till fortsatt utredning och behandling. Tillsammans avgör vi att det mest intressanta förslaget är att göra ett pricktest med veterinär Kerstin Bergvall, specialist på hudsjukdomar. Då får vi chans att se om han är allergisk mot något som utlöser det här. Om han visar sig vara allergisk finns möjlighet att testa att vaccinera mot det ämne han reagerar på.

Närmaste veckorna ska vi avvakta och se om han blir bättre. Först ska han vila några dagar efter behandlingen, sedan rider vi efter hans dagliga skick. Om det är det dåliga partiet hö som utlöst det här, kan det ta 6 veckor för reaktionen att läka ut. Det har gått drygt 4 veckor sedan jag upptäckte de första symptomen, alltså avvaktar jag lite till. Med lite tur går det tillbaka av sig självt nu när han äter hösilage. Oavsett vill jag göra en ordentlig utredning för att slippa samma sak nästa höst igen.

Nog om idag. Kommer ni på clinicen med Susanne Widner på Lennartsnäs i Kungsängen på torsdag? Den som pallrar sig dit får se mig rida ståtlige Fighter. Hästen är vacker, min ridning är katastrofal. Kan vara värt ett besök…

Mer info om clinicen på www.hästbyrån.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *