Jag har just börjat tro att vi strax är tillbaka när vi får ett rejält bakslag. Huliganen har inte flåsat när han ridits på någon vecka och verkar i allmänhet lite piggare tills en dag då jag ser redan i stallgången att han är sämre igen. Han är ointresserad och loj. När jag går med honom blir han andfådd av att gå några hundra meter igen.
Jag har en bokad tid på Universitetsdjursjukhuset i Uppsala men deras specialist Miia är bara där på måndagar så det är lite väntan för en tid. På onsdagen tycker vi han är ännu sämre så jag ringer och rådfrågar för att eventuellt åka in akut. Jag blir ombedd att räkna andetag, puls och kolla slemhinnorna och tar utifrån det beslutet att avvakta lite till.
På måndag är det äntligen måndag.
Det är så länge sedan vi var hos veterinären att jag faktiskt är lite nervös. Jag är orolig att de ska ta honom ifrån mig. Jag kan inte minnas om det alltid känns så här när man ska till veterinären eller om det bara är nu. Det är otäckt att inte vara säker på vad problemet är, även om jag är ganska säker på att det hänger ihop med att han fått i sig dåligt hö. Oron ligger där ändå, speciellt oron över att det ska vara något med hjärtat som påverkar hans ork.
Jag rapporterar mer på måndag. Håll tummarna för oss.