Om att alltid bli för fet

2016-08-12 19.03.19Huliganen gillar mat. Jättemycket. Han är dessutom finurligt lagd och bangar inte att testa sig fram på alla tänkbara, kreativa sätt för att få tag i mer mat. På våren står Felicia och jag som två frågetecken och undrar hur fasen hästen blev så fet. Varje år. Från en dag till en annan börjar boot camp och fortgår ett par veckor tills det värsta har lagt sig. Under den perioden hatar Huliganen oss och de kreativa idéerna för att hitta föda är mer kreativa än någonsin. En gång gick han igenom staketet fyra gånger. På samma dag. På olika ställen. Huliganen hatar att banta.

Varje år frågar jag mig själv hur jag kan låta det bli såhär, särskilt eftersom Huliganens mamma gick bort i fång och fång är starkt sammankopplat med fetma. Jag är ju ingen newbie precis. Jag borde veta bättre.

I år kommer fetmachocken ovanligt sent på året. Huliganen får nämligen inte gå ut på sommarbete förrän i mitten av juli och då i en hage där gräset är långt och lite dassigt. Jag inbillar mig att Huliganen inte ska bli så fet nu när gräset tappat den värsta styrkan. Ända fram till nu har han nämligen gått i vinterhage och pillat med enstaka grässtrån och ätit en minimal mängd hö. Resultatet är en ganska normalviktig häst. Normalviktig plus, kan man kalla det.

En vecka efter betessläpp kommer equiterapeut Ingela. Vi går ner till ridhuset för att longera. Jag har inbillat mig att Huliganen är halt igen. Det är han inte (igen). Huliganen är seg som sirap. Han blir alltid det på sommaren, förklarar jag. Det är normalt. Det kanske är värmen. Eller knotten. Ute är det typ 15 grader varmt. Jag tittar på Ingela, ser att hon inte köper mina förklaringar. Hon svarar liksom ingenting. Mhm, kanske. På sin höjd.

Ingela berättar för mig att han är fet. Jag förstår inte riktigt hur fet han är förrän jag frågar om hans överlinje. Jag tycker att han tappat muskler kring ryggraden, ser liksom lite toppig ut. Han har en bra överlinje, förklarar Ingela. Däremot är han så fet så att det blivit fettvalkar på sidorna av ryggen och därför ser ryggmusklerna mindre ut. Jag blir stum. Går fram och trycker på dom stora kuddarna han har utvecklat på sidan av kroppen. Herrejävlar. Hur har jag missat det här? Nog för att jag just fött ett barn och därför varit lite disträ, men ändå?

Tänk om Huliganen inte alls har några problem med värme eller knott. Tänk om han bara blir så fet på somrarna att han segnar av. Vem pallar vara pigg med typ 70 kg extra hängandes på kroppen?Jag minns ju mycket väl hur pigg jag var när jag var höggravid…

Ingela rekommenderar att påbörja årets boot camp. Om någon av er har egna barn så vet ni kanske hur mycket tid man har när man har en 4 veckor gammal bebis. För er andra kan jag berätta: Inte skitmycket. Felicia är bortrest tre veckor. Ingela rekommenderar långa, lågintensiva pass. Fettförbränningen börjar efter ca två timmars arbete, säger hon. Great. Ingela själv är distansryttare. Hon tittar på min sambo Johan och säger “Du får väl möta henne halvvägs. Du var ju med på distansritterna, du vet ju hur man groomar. Enda skillnaden är att du får hålla hästen medan hon ammar så kan hon rida vidare sen”

Jag får ett tips till, att en gång i veckan galoppera honom 10 minuter i sträck. Jag får lova att testa och hålla koll på hur han rör sig dagen efter. Jag lovar. Ingela flinar när hon kommer på vad hon sagt. Som om jag skulle missa en chans att noja och oroa mig.

Tio minuter, det är jävligt lång tid att galoppera en halvgalen häst. Jag antar ändå utmaningen. Jag har inget emot att amma på en stubbe i skogen men det här alternativet känns ändå smidigare på något sätt. Som en bonus får vi kvitto på om Huliganen har tagit hjälp av våra månader med viftande av presenningar och diverse föremål.

Så startar boot camp 2016. Huliganens sista boot camp. Huliganens sista sommar på gräsbete. Nån gång får man fan lära sig.

2 thoughts on “Om att alltid bli för fet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *