Foto: Christian Göingberg
Det blir lördag och Susanne Widner kommer till oss. Vi har inte setts sen innan sommaren och Huliganen och Sussi har inte setts sedan april. Jag är nästan lite pirrig av förväntan. Det är alltid så roligt när Sussi kommer på besök.
Vi ska ses ett par timmar före dagens träning för att diskutera dagsform och träningsupplägg utifrån det. Och inte nog med det. Vi ska filma det.
Huliganen har som bekant varit sjuk till och från sedan hösten. Först med andningsproblem, sedan med sina mungipor och slutligen med en vrickning. Det är små saker som ändå satt ganska stora käppar i hjulet. Jag känner det som om all träning kommit av sig.
Så när jag knatar ner i hagen för att hämta Huliganen tänker jag att vi ska lägga en plan utifrån att han tappat sin muskelmassa. Jag är så hemmablind, att jag inte kan avgöra riktigt hur hans form är. Det är flera månader sedan vi satte igång honom men jag känner det som om vi inte fått tillbaka rutinen med pass som faktiskt klassas som träning, inte bara motion.
Så döm om min förvåning när Sussi tycker att Huliganen ser helt okej ut. Rumpan är kvar och runt mage och rygg finns faktiskt lite muskler. Vi får i uppgift att bygga mer muskler dels över ryggen, men framför allt runt bogarna. Hals och nacke är tunna, men det är sådant som får komma på slutet. Sånt som följer med när resten fungerar.
Vill du höra hela diskussionen så ser du den på Huliganens nya YouTube-kanal: HuliganenSE!
Det känns nästan lite fånigt att jag blir så förvånad. Om jag tänker efter så har han ju känts fin att rida. Jag har tyckt att vi haft dålig struktur, men när jag tittar bakåt har han gått både styrkepass och konditionspass på regelbunden basis. Inte lika strikt på schema som förut, me regelbundet.
När jag tänker efter har jag ju märkt hans rumpa i galoppfattningarna, som han gör från skritt och halt utan större svårigheter. Lägger fint med vikt på sina bakben och kan samla upp sig bra i galoppen. Sånt som var omöjligt för några år sedan och som tidigare tappats när han vilat längre perioder. Hans minskade styrka har gjort honom springig och lite bråkig. Nu är han för det mesta mjuk och fin och lydig.
Han står där i stallgången, lös med grimskaftet hängandes ner på marken.
“Du borde döpa om honom” säger Sussi. “Han är ju ingen huligan längre”
“Inte just nu nä” muttrar jag.
Vi avslutar dagen med att rida uppbyggande träning för Sussi. Dagen till ära får vi rida solfjäder i skritt inåt- och utåtställd, sedan galopp på en stor volt och tillbaka till solfjädern igen. Jag testar att rida på bett, för att få lättare att ställa genom sidorna. Han är inte speciellt glad över det här påhittet. Inte bettet kanske, men att behöva skritta över bommar och sedan galoppera. En stund är han så arg på mig att han stampar på stället istället för att gå framåt. Det var väl en jävla idé att avbryta galoppen med några dumma skrittbommar, tycker han. Dumheter! skriker han åt oss. Till slut genomför han övningen. Han är arg som ett bi, men han genomför till slut.
Sussi bara skrattar. “Vi kanske ska vänta med att döpa om honom ändå”
Se hela klippet från när vi diskuterar formen på vår nya YouTube-kanal. Prenumera gärna på kanalen för att få notiser när vi lägger upp något nytt.
Du hittar klippet här: https://www.youtube.com/watch?v=rHC6hL_zYMo