Om styrkeonsdag en tisdag

#_0073-1Jag kör styrkeonsdag på en tisdag. Börjar med att inte följa schemat första veckan men allt blev lite bakofram när han inte har gått dressyrträning på söndagen och Felicia och jag har behövt styra om våra respektive dagar lite grann. Jag vill så himla gärna få rida styrkepasset så Felicia går med på att köra fri lek på onsdagen.

Jag är sjukt peppad när jag kommer in på ridbanan. Min plan är att köra ett styrkepass inspirerat av vår senaste dressyrträning. En av de saker som ingår i styrkeplaneringen är övergångar. Jag bestämmer mig för att träna skritt-galopp-skritt i serpentinbågar. Jag värmer upp honom ordentligt och testar att göra några fattningar från skritt på volten för att se vilket varv som är lättast. Precis som jag anat så är vänsterfattningarna stora, yviga och rejält på bakbenen. Högerfattningarna är lite springiga och svåra. Jag bestämmer mig för att göra bågarna så att jag får två höger fattningar och en vänster per “varv”.

Och så börjar jag mina serpentiner Jag är lite för exalterad. Rider en båge höger galopp, bryter av till skritt, skrittar över medellinjen och fattar vänster galopp in i nästa båge. Efter en stund är Huliganen också lite för exalterad. Han blir så i gasen att han knappt vet vart han ska ta vägen. Han liksom studsar fram. Fattningarna är fina men skritten är helt värdelös. Först vill han inte alls bryta av, sedan bryter han av fint men vill bestämma själv när nästa galopp ska infalla. Gärna omedelbart. Vi blir lite osams och jag tappar räkningen på hur många fattningar jag gjort. Varje gång jag kommer ner till kortänden påbörjar jag nästa omgång bågar tillbaka till den första kortsidan. Så rider jag så, om och om igen. Det går många, många varv innan jag kommer på att min stackars häst (som då är rätt ilsken) inte har fått en enda andningspaus. Fan vad dum jag är. FÖRLÅT!

Det blir säkert ett sextiotal fattningar. Hela tiden två åt höger, en åt vänster. Han känns ändå pigg och alert även på slutet. När jag avslutat min sista båge får jag en uppenbarelse. Galoppen. Vi var ju så överens om att vänster galopp var den dåliga. Nu har jag suttit och nött dubbelt så många högerfattningar. Tänk om jag hade fel? Tänk om jag missbedömde vilken som var bra? Men jag kände mig så säker?

Jag messar Ingela och ringer Sussi. Kan det vara svårt att fatta galopp i ena varvet och svårt att galoppera i andra? Är jag dum i huvudet? Har jag tränat nedbrytande nu istället för uppbyggande?

Sussi förklarar att Huliganen är, likt många hästar, vänstersvag. När han fattar vänster galopp sätter han sig på sin starka sida och länger sin långa, svaga sida. När han ska fatta höger galopp måste han sträcka sin kortare sida. När han däremot jobbar längre stunder i galopp blir den vänstra sidan trött och därför blir den högra galoppen bättre i galoppjobben. Det är alltså rätt att fatta fler galoppfattningar åt höger men jobba mer galopparbete i vänster.

Sussi avslutar med att säga att det är bra att jag analyserar men just nu ska jag fokusera på hur det känns. Känns han svagare i högerfattningarna så ska jag göra fler sådana.

Ingela bekräftar att det är olika muskler som jobbar i olika rörelsemoment. Hon tillägger att om någon muskel har problem kommer en annan muskel att ta över och att jag som ryttare måste vara observant på att jag själv gör likadana fattningar i båda varven.

Då så. Då kör vi vidare.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *