Om programridning för Roger Olsson

Det blir söndag och programridning för Roger Olsson. Jag är i stallet tidigt, ensam. Pysslar lite med Huliganen, lindar benen, putsar bort nån enstaka fläck på sadeln. Jag känner mig för en gångs skull ganska väl förberedd, mitt avsaknade fredagspass till trots.

På framridningen är han först lite seg och nonchalant, men efter lite galopp vaknar han till. Han känns vaken men inte het. Jag gör som Malin sagt till mig: Fokuserar på att rida övergångar mellan gångarterna och tempoväxlingar inom dom. På förra helgens dressyrträning fick jag jobba med att hitta tillbaka till takten när jag bryter av från galopp till trav. Jag tycker ju den övergången är svår. Han blir alltid för het efteråt. Nu tänker jag på vad Malin har sagt och räknar 1, 2, 1, 2 för att komma tillbaka in i en lugn travtakt. Och ta mig tusan, det fungerar alldeles perfekt.

Efter en stund kommer min kompis My. Hon har åkt hela vägen ut till oss för att ställa upp som domarsekreterare under min ritt. Hon hjälper mig att fota lite under framridningen. Bilderna visar faktiskt precis hur han känns. Superfin.
Vi kommer in i ridhuset. Roger frågar lite om Huliganen och berättar vad han tittar på i ett Lätt B:1-program. Vad som är viktigt. Han poängterar att på den här nivån handlar det om de tre första stegen i utvecklingsskalan: Takt, lösgjordhet och stöd, att hästen accepterar bettet.

Och så får jag rida genom programmet. Han känns riktigt fin. Jag försöker rida ut ordentligt i hörnen, som Malin har lärt mig. Det gör mig lugn på något sätt, får mig att känna det som att jag har kontroll över alla stegen han tar. Allt flyter på fint fram till vi ridit mellangalopp snett igenom och ska bryta av till trav. Jag försöker samla upp galoppen men han bryter av och så blir det slängig trav som jag inte får styr på förrän på kortsidan. Andra mellangaloppen blir ännu sämre än första, då bryter han av ännu närmre medellinjen. Nåväl. Det är ju det svåraste för oss, det avbrottet. Han kommer tillbaka ganska fort ändå och vi kan avsluta i någon form av harmoni. Jag är riktigt, riktigt nöjd med honom när jag rider tillbaka till Roger. Och ta mig tusan. Roger är också rätt nöjd. Det första han säger är:

“Varför är du kvar på den här nivån?”

“För att jag knappt ens har tävlat den här nivån än”

“Nähä, då får du väl testa det då, men bli inte kvar här för länge”

Kan man få en bättre kommentar efter en programridning? Jag tror nästan inte det. Roger förklarade att han vill ha Huliganen mer över sina bakben. Jag förstår vad han menar, för vi tippar framåt när vi ska rida program. Han blir lite rak och stark emellanåt. Han tycker vi ska jobba med övergångar och att jag ska tänka på att förbereda hästen bättre inför varje moment. Yes sir! Jag räknar ihop poängen till 67 %. Slutkommentaren lyder “Mycket trevlig häst som du visar på ett mjukt och stadigt sätt. Träna gärna övergångar, speciellt tillbaka. I övrigt är många saker på rätt väg”.

Och det känns just precis så. Som att vi äntligen är på rätt väg.

2 thoughts on “Om programridning för Roger Olsson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *