Om att träna för Susanne Widner

Efter Morganriks får Huliganen en välförtjänt slappvecka. Jag också. Vi rider mest bara ut. Först på lördagen blir det dags för arbete igen, men då jäklar är det arbete minsann. På lördagen är det nämligen träning för Susanne Widner.

Jag skriver ju mycket om Sussi och i perioder pratar jag i telefon med henne på nästan daglig basis. Det ironiska är att den här lördagen är femte gången jag rider för henne. Någonsin. Senast var på clinicen i maj, innan dess i mars 2016. Vårt samarbete bygger mest på det vi pratas vid om, på bilder och videos och på ett besök i vår stallgång i början av förra hösten.

Jag har åkt runt en hel del och tittat när Sussi tränat andra på olika platser i Sverige. Jag vill lära mig hennes filosofi och hennes blick, från grunden. Ibland har jag haft turen att träffa några av er som läst på bloggen. Det gör mig alltid väldigt glad och lite generad.På lördagen tittar jag först när Sussi tränar ett par olika ekipage. Jag blir som alltid fascinerad av hur hästarna tycks lossna i kroppen “av sig själva” efter några varv i Sussis väl uttänkta
övningar. Sussi är inte ett dugg förvånad, medan jag är eld och lågor. Nåväl. Till slut är det min tur att rida. Huliganen är i vanlig ordning inte speciellt imponerad över att se Sussi. Han vill inte ens hälsa. Själv är jag glad för han känns alert och trevlig att rida sin slappvecka till trots.

Vi får börja i samma övning som jag sett dagens tidigare ekipage rida. På medellinjen ligger först två bommar ganska tätt, sedan ytterligare två ca 20 meter längre fram. De första två är till för att kliva över, de andra två bildar en kanal. Jag får skritta över de första bommarna i en kort, samlad skritt. Sussi vill att han lyfter ben för ben över bommarna, sakta. Sedan får vi först lägga en volt åt ena hållet, gå över bommarna igen, lägga en volt åt andra hållet och skritta över bommarna en tredje gång. En åttvolt över bommarna alltså. Efter åttvolten fortsätter vi framåt i galopp in i kanalen och rider växlande ut i höger eller vänster varv.Huliganen känns fin och relativt jämn i varven. Den vänstra galoppen är bättre, men volterna känns likvärdiga. Sussi höjer ribban genom att be mig fatta ena galoppen, gå ner till skritt vid kanalen och fatta den andra galoppen. Huliganen är lite på och jag får vara ordentligt bestämd för att få honom att acceptera att vi ska sakta av i tid. Slutligen får jag fatta galoppefter skrittbommarna och gå ut på spåret i förvänd galopp. Huliganen har inte mycket erfarenhet av förvänd galopp men höger varv går förvånansvärt bra. Vänster varv går inte så bra.
Vi släpper övningen och får rida förvänd galopp längs fyrkanten. Först förvänd längs långsidorna, trav på kortsidorna, sedan förvänd på långsidorna och rättvänd på kortsidorna. Det går lättare än att vända ut från medellinjen. Han tar fina fattningar men har svårt att orka ligga kvar i förvända galoppen, särskilt i vänster varv. Jag får träna på att rida tio steg förvänd galopp, tio steg skritt, tio steg rättvänd galopp, tio steg skritt osv. Det går naturligtvis inte utan en massa travsteg i avsaktningarna, men Sussi menar att det inte spelar någon roll. Att det inte är tänkt att vi ska klara den övningen riktigt än.

“Men om ett halvår, Matilda!” ropar hon. “Då gör du den här övningen utan problem!”

Och det är en av alla saker jag tycker så mycket om med Sussi. Att när man rider för henne känns det som att allt kan bli möjligt. Utan henne hade jag aldrig vågat sätta de mål jag har idag, än mindre vågat satsa mot dom. Precis som flera andra i vårt fantastiska team, tar hon fram det bästa i oss, får mig att tro på oss. Jag lämnar passet med känslan av att ha en stor utmaning framför mig, men den känns rolig och alldeles lagom svår.

Jag känner att jag måste skriva något om de senaste två veckorna också. Som många av er sett skrev Hippson om Huliganen förra veckan. Jag hade ingen aning om att artikeln skulle publiceras, så jag höll på att sätta frukostkaffet i halsen. Som grädde på moset publicerades en stor artikel om Susanne Widner i senaste papperstidningen, som släpptes till butikerna i tisdags. I artikeln finns flera fina (och mindre fina) bilder på Huliganen. Bilderna har ni nog redan sett här på bloggen, men jag rekommenderar verkligen artikeln för den som vill veta mer om Sussi.Det är ett privilegium (och lite läskigt också) att få så mycket publicitet, kärlek och respons när man trots allt är ett helt vanligt ekipage som bara rider på hobbynivå. Jag är ju bara jag. Huliganen är bara sig själv. Tusen hjärtliga tack till er som läser, hör av sig, likear, delar och kommenterar. Jag tycker om varenda en av er. Jättemycket.

5 reaktioner på ”Om att träna för Susanne Widner

  1. Susanne Widner skriver:

    Du skriver fantastisk bra Matilda . Känns som du känner mig bra som tränare.
    Att vi höjde ribban i denna rakriktande övning beror på att han är fin i rakriktningen och jämn i galopperna , ngt bättre i vänster 👍
    Ni är då fina 💚

  2. Jessica Somréus skriver:

    Du red för Sussi för femte gången den här helgen. Jag, som ridit för Sussi… hur mycket som helst kanske man skulle kunna säga och med tre olika hästar, red nu för henne för första gången på 5 ÅR. Trots endast sporadisk kontakt under de här 5 åren känns allt… som vanligt? Hemtamt, tryggt och kanske framförallt hur kul som helst!

    Systemet med intervallerna sitter där i någon sorts ryggmärg hos mig. Sussi behöver knappt säga något om vad vi ska göra utöver presentera övningen. När Mageeshe någon gång slår i bommarna han ska gå långsamt över gör jag automatiskt ett extra varv över dem. Han tycks veta varför vi tar ett extra varv och lyfter stort över bommarna för att inte slå i. Det är som att när min häst hör den där välbekanta rösten kommer hans inre arbetsnarkoman fram. Vi går in i vår ”Team-bubbla” där både jag och hästen jobbar, jobbar och jobbar och där hästen bara fortsätter att leverera. Magiskt.

    TACK! för att du ordnade den där clinicen så att jag fick tummen ur att börja rida för Sussi igen och TACK! för att du bidragit till att få henne att komma ner och träna även i Stockholmsområdet.
    Nu kör vi! 😀

    #TeamWidner #HållbarHäst

    • Matilda skriver:

      Ja det är ju precis som du beskriver. Roligt att se din fina häst i söndags, synd bara att jag blev tvungen att smita iväg o mata mitt barn så jag missade slutet. Hörde av Sussi att allt gått jättebra. Kul!

  3. Sara skriver:

    Hittade er via Hippsons inlägg om ditt blogginlägg om hållbar häst och inspireras mycket av dina inlägg här på bloggen. Kul att läsa detta inlägg om Susanne Widner, verkar vara en riktigt bra tränare, en sån som en ska hålla hårt fast vid 🙂 Jag bor tyvärr i fel landsända för att träna för just henne men försöker hålla fast vid ett liknande koncept och känner igen en hel del i vad du beskriver. Lycka till i framtiden, och jag kommer att fortsätta följa er på bloggen och sociala medier 🙂 Kul att se en så trevlig och välriden häst som din, fler borde närma sig den typen av ridning.

Lämna ett svar till Jessica Somréus Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.