På fredagen kommer veterinären. Jag har hunnit tänka allt från att benet ska amputeras till att det kanske inte är nån fara alls. Det sistnämnda visar sig tack och lov vara närmast verkligheten. Han rakar lite, skrubbar rent såret och lägger en ny kompress. Han är inte alls speciellt oroad. Säger att det kommer ta ungefär två veckor, sen bör det ha läkt. Skritt 20 minuter om dagen tills det ser torrt och fint ut, sen kan han börja gå som vanligt igen. Halleluja. Hästgudarna hör mig.

Förutom såret på benet har Huliganens mungipa spruckit upp igen. Den här gången mycket mer än förra, på ett helt annat sätt. Det är som ett rakt snitt, ser ut som en självspricka. Det hände förra fredagen, dagen före såret. Jag har en salva jag fått av dressyrtränare Malin. Hon rekommenderar mig att smörja mungiporna med det och massera dom varje dag. Det gör jag. Ofta två gånger om dagen, eftersom jag ändå tempat honom morgon och kväll senaste veckan. En kväll står jag där i stallet, klockan 22:30 i högklackade boots och masserar hans mungipor. Passar på när jag ändå är ute och åker. Jag masserar och funderar på vad mina icke-hästintresserade vänner skulle säga om de såg mig. Funderar på att lägga upp nåt på min privata Instagram. Flinar. Låter bli.

Ska man se det positivt (och det ska man ju!) så är det ju alldeles förträffligt att de här två såren kom samtidigt. Båda hindrar mig från att rida ordentliga pass, så de kan lika gärna komma samtidigt så att vi är över med skiten. Det enda som bekymrar mig är varför hans mungipor envisas med att spricka. Förra sommaren var det likadant, trots att han reds väldigt sparsamt. Det verkar som att det har med värmen och torkan att göra, som att han torkar ut. Sprickorna blir värre i mungipan, eftersom bettet ligger där, men de förekommer hela underläppen. Någon av er som varit med om något liknande? Vad gjorde ni åt det?

Jag kommer på tusen idéer om saker jag hinner träna om jag får skritta 20 minuter. Rakriktning, tempoväxlingar i skritt, en hel rad olika koordinationsövningar, power walk osv. Jag har sjukt mycket idéer men väldigt lite ork. Det är som att jag måste andas lite. Pausa. Så jag chillar lite. Promenerar bara. Fokuserar på min egen träning och min familj istället.

På söndagskvällen skrittar vi ut i repgrimman. Det har vi aldrig gjort förut men jag får feeling på att testa. En sån där idé som funkar skitbra så länge inget oväntat händer. Man kan ju skritta rakt fram i nästan vad som helst, liksom. Allt är ju cool så länge man inte behöver bromsa. Eller svänga. Eller stoppa en häst som skenar. Jag chansar på att inget kommer hända på vår korta sväng. Jag är en idiot, men jag har tur och kommer hem utan incidenter.

Imorgon kanske jag gör nåt riktigt föredömligt och hurtigt. En spännande övning i skritt kanske. Eller så chillar vi lite till.

Och just det! Jag fick några bilder från dressyrtävlingen den 7 maj som fotograf Felicia Murkes tagit. Bjussar på den bästa här. Skön kontrast när man för tillfället mest lufsar runt i mysbrallor…