Om Susanne Widner: ”Det viktigaste är att ha ett mål”

#_0012-1
Det blir två besök hos Susanne Widner i början av 2016. Först i slutet av januari, då jag åker hela vägen till Sala för att göra en intervju. Huliganen känns inte upplagd för någon träning så honom lämnar jag hemma. Jag vill fråga Sussi om hennes filosofi kring uppbyggande träning – det som blivit hennes signum. Jag och Huliganen har tränat för Sussi några gånger men det är länge sedan nu.

Sussi tar emot mig med en kram och ett stort leende. Jag hade nästan glömt hur energisk och varm hon är. Vi sätter oss i anläggningens cafeteria och Sussi frågar ut mig om hur Huliganen mår och hur allt går för oss. Jag kan inte fatta att hon minns oss ens en gång. Vi har bara tränat ett par gånger och det var säkert ett år sedan sist, men Sussi minns precis. Ändå berättar hon att hon träffade 195 ekipage förra året.

Till Sussi kommer allt från minishettisar som ska matchas för utställning, till hopp-, dressyr- och fälttävlansekipage med höga tävlingsmål. Och så sådana som oss då, som mest ligger och skvalpar i landet lagom.

“Det viktigaste för mig när jag träffar ett nytt ekipage är att de har ett mål med sin träning. Det får gärna vara ett högt mål. Vet man inte vad man har för mål, då hjälper jag till att sätta ett. Som när jag träffade dig och Huliganen till exempel. Du vågade knappt säga vad ditt mål var, men till slut så kunde jag dra ur det ur dig ändå”

Jag minns det. Jag visste vad mitt mål var, men jag vågade inte säga det. Jag var rädd att det skulle vara för högt för oss och att Sussi skulle skratta åt oss. Fånigt. Sussi älskar ambitiösa mål.

Att fler når sina mål med hjälp av Sussi är hennes Facebook-sida ett bevis på. Där uppdateras det löpande med bilder på ekipage med fina rosetter dinglandes i tränset. Sussi berättar att hon rekommenderar sina elever att ha en (eller flera) grenspecifika tränare som de tränar ofta för, i kombination med att träna för henne lite mer sällan. Hennes träningar fokuserar på uppbyggande övningar, inte på grenspecifik träning. Hon poängterar att den uppbyggande träningen ska göras inför en tävlingssäsongen, inte under den.

“De elever som tävlar mycket vill jag inte se under maj, juni och augusti, september. Jag kan inte bygga en häst mitt i en tävlingssäsong. Då ska de vara i bubblan, då ska jag inte störa”

Nästa gång jag besöker Sussi har det blivit april och jag har med mig Huliganen. Jag är gravid i sjunde månaden så vårt träningspass blir lugnt. Jag vill bara ha lite inspiration, nu när Huliganen ska återuppbyggas efter sina långdragna skador.

Sussi är förtjust när hon ser honom. Hon kan, precis som många andra vi mött efter behandlingen, direkt se en skillnad i hans utseende och kroppsspråk. Jag får beröm för hans fina bakdelsmuskulatur och Sussi tycker han rör sig mycket bättre än tidigare. Jag blir varm i hjärtat.

#_0017-1

Huliganen gillar inte Sussi. När vi var här senast var han nämligen tvungen att genomföra en övning som han inte hade någon lust att genomföra. Huliganens arbetsmoral ifrågasattes och det blev en ledarskapsfråga hurvida vi skulle göra klart det vi påbörjat eller inte. Övningen bestod i att göra övergångar mellan tre bommar som låg längs med långsidan med ett par meter mellan. Tanken var att vi på olika sätt skulle byta gångart mellan bommarna, t ex skritta över första bommen, trava över nästa och galoppera över sista. Huliganen fick inte själv bestämma vart övergången skulle ske, utan behövde anpassa sig till bommarna och sin ryttare. Den insikten var inte speciellt välkommen. Huliganen ställde sig helt enkelt vid den första bommen och vägrade gå framåt, backade och stegrade. Så höll vi på större delen av träningen. Huliganen var högst medveten om att personen i mitten av ridhuset, dvs Sussi, hade ett finger med i spelet. När vi kommer tillbaka minns han det fortfarande och vägrar titta på Sussi när hon ska hälsa på honom. Sussi bara skrattar.

“Vissa hästar som kommer hit i träning utan att vara helt fräscha blir bättre av träningen men är hästen skadad från början så kommer hästen fortsätta vara skadad. Det finns hästar som kör tills de stupar, även om de har ont. Alla hästar är inte som Huliganen och säger ifrån när det inte passar. Den här typen av uppbyggande arbete är ofta avslappnande och gör att hästen får en chans att pusta ut”

Efter dagens träning följer föreläsning i anläggningens cafeteria. Vi är ett trettiotal entusiastiska personer som vill höra mer om Sussis träningsfilosofi. Jag har hört föreläsningen två gånger förut, men vet hur inspirerande den är. Jag stannar gärna och hör den en gång till. Filosofin går att läsa om i den bok hon komponerade för ett par år sedan, helt enkelt kallad “Uppbyggande träning”. Jag har läst mitt exemplar så många gånger att den ser helt misshandlad ut. Många som inte själva tränat för Sussi känner igen hennes namn från de ridövningar hon skrivit åt Hippson. Hon har arbetat som ridlärare i nästan 30 år och drivit sitt eget företag sedan 2004.

“När jag var tonåring hade jag en jättebra dressyrtränare som alltid sa ‘Det är inte hästen, det är du som ryttare. Det är oss det kommer an på. Hästen säger oss någonting’. Där och då lades hela min filosofi”

Sussi bygger sin träningsfilosofi på tre olika delar: Styrka, koordination (balans) och kondition. Hon berättar att de flesta hästar hon möter behöver främst bygga mer styrka. Det tror hon beror på att så många ryttare har svårt att känna att hästen är oliksidig till följd av att ryttaren själv inte är liksidig. Det är sällan hon möter en helt liksidig häst, men en häst som är frisk rakriktas snabbt.

“Vi kan inte sitta och rida varv efter varv i höger varv bara för att det känns bäst. Ju mer du rider i det bra varvet och undviker det svaga, ju mer oliksidig blir hästen. Alla pratar om att hästen ska vara liksidig och hur bra det är men ändå sitter vi och rider mer i det bra varvet”

Sussi lägger upp all träning i intervaller. Hon rekommenderar att göra övningarna först i det svåra varvet, sedan i det lätta och sedan i det svåra en gång till. Då har man lagt intervallerna uppbyggande. Väljer man att börja och sluta i det lätta varvet riskerar man att träna nedbrytande, där man övertränar den lätta sidan.

“Hoppar hästen sämre i höger varv så hoppa två språng i höger och ett i vänster!”

2016-01-21 017

Sussi har reflekterat över att halvblod, som hon menar att man inte borde behöva ha så mycket problem med, går sönder för att man har så bråttom till t ex treårstest. Mer sällan tycker hon att hon ser skador på till exempel shetlandsponnyer eller russ, kanske för att de inte tävlas på den nivå som många större ridhästar gör.

“Varför är det så få som kollar upp sina hästar när tävlingssäsongen är slut? Om man tävlar en häst på hög nivå så måste man kolla upp sin häst regelbundet. Har hästen en början till en inflammation i en kotled så behandlar man den och efter 6-8 veckor är hästen frisk, istället för att rida vidare och upptäcka att hästen är blockhalt efter ett par år. Då kan det vara för sent. Det är okunskap att tävla hästen på en för hög nivå. När man väl tävlar på hög nivån måste man vara beredd att betala priset som det kostar”

Jag berättar att jag intervjuat fälttävlansryttarna Anna Freskgård och William Nilson Fryer och att de gör ultraljud på sina hästar efter varje tävling. Sussi skiner upp.

“Även om det låter dyrt, kommer det vara det som är mest ekonomiskt i slutänden. Priset för att skaffa sig rätt kunskap och att sköta en tävlingshäst är högt. Jättehögt. Man måste lära sig grundläggande träningsfysiologi för att kunna träna en häst. Hur många gör det?”

Jag förstår henne. Jag är ju själv väldigt intresserad av just träningsfysiologi och ändå upplever jag att det är svårt att veta tillräckligt för att lägga upp en sund träning, och dessutom svårt att hitta mer information. Eller letar jag kanske på fel ställen? Att träna sin häst för liksidighet känns ju som en bra första grundsten om man vill uppmärksamma sitt sätt att träna sin häst.

Sussi rekommenderar att fota sin häst uppställd en gång i månaden så att man kan få en bild av hur hästen utvecklas. Jag har försökt det med Huliganen men det är ju svårt med en häst som faller i skador var tredje månad… Utvecklingen avstannar lite, så att säga.

“Jag har två anledningar till att jag jobbar med det här. Den första är min kärlek till hästarna – alla hästar. Jag har alltid haft lätt att känna empati för alla hästar. Är hästen trött så avslutar vi. Den andra anledningen är människorna. Jag vill hjälpa folk mot sitt mål, oavsett vem du är eller vilken häst du har”

Relaterade länkar:
Susanne Widner: http://www.susannewidner.com

Tips! På Sussis hemsida kan du beställa boken ”Uppbyggande träning”. En bra träningsbibel oavsett ridgren!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *