Om Projekt Huliganen

#_0046-1

Så närmar vi oss plötsligt nutid. I bloggen alltså. Det är slutet av augusti och fortfarande ganska varmt. Jag har fått en idé som jag bestämmer mig för att försöka förverkliga. Jag tänker låta Huliganen bli ett årslångt projekt. Han ska få ett eget team. Och en plan.

Många jag pratat med om hållbarhet nämner vikten av att ha ett bra team omkring sig. Det låter så himla bra tycker jag, ändå har jag inte riktigt anammat det. Jag funderar ett tag på om det spelar någon roll om teammedlemmarna vet om att de är just Huliganens team eller om jag kan hålla det som en hemlis i mitt huvud. Man vill ju inte verka pretentiös eller tro att man är något. Team, det är väl sånt som typ elitryttare har. Problemet är att när man inte är ett team, så är det så svårt att styra mot konkreta mål.

Jag skjuter på att kontakta någon för att jag skäms över att jag tror att Huliganen är så viktig. Fast det är han ju.

Till slut får jag arslet ur vagnen. Jag kontaktar Susanne Widner. Hon är tränare med fokus på skonsam, uppbyggande träning. Sussi gillar mål, veckoscheman och välplanerad träning. Hon skulle göra en bra bas i projektet Hållbar Huligan. Jag har tur. Sussi tar sig an oss och vi bestämmer ett datum då hon ska träffa Huliganen för en bedömning och ett första samtal om upplägget.

Jag vill dock ha ytterligare ett perspektiv på Huliganens träning så jag kontaktar min vän equiterapeuten Ingela Brinkefeldt. Jag vet ingen som är så kunnig om hästar som Ingela. Hennes erfarenheter kombinerat med hennes yrkesroll som equiterapeut ger ett bra komplement till Sussi. Ingela tackar ja. Kanske vet hon att jag kommer höra av mig och fråga saker hela tiden även om hon tackar nej.

Medryttare Felicia får inte ens frågan om hon vill vara med. Hon får liksom åka med vare sig hon vill eller inte. Hon är van. Jag har mycket idéer.

Jag vill få hjälp att träna Huliganen utifrån hans rådande förutsättningar, att målinriktat försöka stärka upp hans fysiska svagheter.

Det gör man väl alltid, kanske du tänker. Du kanske är långt före mig i de här tankegångarna och kan backa ett steg i stallgången, titta på din häst o tänka “Se där, nu behöver jag stärka upp vänstra skinkan minsann! Det vet jag precis hur jag gör!”. Så himla skönt i så fall! Heja dig! För hur galet det än låter, kan jag inte minnas att jag planerat min träning utifrån vad min häst behöver för att bli fysiskt “komplett”. Jag har liksom bara kört. Typ tränat dressyr för att det är analkande tävlingssäsong (som sen ändå blivit inställd pga diffus hälta osv.). Även om jag skulle ana vad jag behöver stärka upp, så vet jag oftast inte vilka övningar om är lämpliga. Sånt vet Sussi! Och Ingela! Heja dom.

Min plan är följande:

Under ett års tid ska jag, Sussi, Ingela och Felicia målmedvetet träna Huliganen för att ge honom så goda förutsättningar som möjligt att vara skadefri. Vi kommer att träffas var tredje månad för att planera, utvärdera och diskutera Huliganens träning.

Ni ska såklart åka med på resan. Jag hoppas den lär oss nya saker. Jag kommer hålla er underrättade med både rapporter och formbilder. 

Det kommer att bli en spännande resa. Jag är förväntansfull.

Vi hörs snart igen.

M

Länkar:
Susanne Widner
Ingela Brinkefeldt (Arabhästhagen)

One thought on “Om Projekt Huliganen

  1. Susan says:

    Åh vad intressant!!! Jag är i samma fas, att rida igång efter en seg och lång historia med kotledsinflammation och hovledsinflammation. Jag skulle vilja göra exakt som du, ha ett team omkring mig. Så nu fick JAG en spark i arslet att faktiskt försöka göra likadant!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *