Om att prioritera

Någonstans måste tiden tas ifrån. Det är söndag kväll och jag sitter nyss hemkommen från veckans dressyrträning och bläddrar i min Friskis-app. Frustrerad försöker jag räkna ut när jag kan prioritera min egen träning med minsta kännbara påverkning i mitt övriga liv. 

Mitt liv har snabbt delats upp i kategorier. Som staplar som alla måste ha sin del, men ändå inte mer än precis tillräckligt. Träningen är vad som håller mig mentalt stark, så att sluta träna vore på något bakvänt sätt att tappa tid. Tränar jag inte orkar jag inte med mitt eget tempo.

Huliganen går i vanlig ordning på träningsschema. Jag vill så himla mycket men måste prioritera. Jag jobbar heltid igen och har 90 min enkel resväg till jobbet. Hemma väntar min lilla dotter. Hennes behov går först, så Huliganens schema måste tänkas igenom, noga.

Jag är, som jag skrivit om flera gånger, en person som har svårt att nöja mig när saker blir “ganska” bra. Jag vill att allt ska bli väldigt bra eller helst nästan perfekt. Jag har svårt att acceptera att jag måste prioritera vad som ska göras, men det måste jag.

Jag gör en lista. Jag älskar listor. I min lista rangordnar jag vilka pass som är viktigast på en vecka. Om jag på en hel vecka bara kan få in ett enda vettigt pass, är dressyrträningen viktigast. Får jag in två pass, tillkommer ett styrkepass. Det tredje är konditionspasset, mer för vad det gör med hans ämnesomsättning än för att bygga kondition. Fyra och femma är koordination och markarbete, om vi mot förmodan skulle lyckas fylla en hel vecka.

Om jag så gärna vill få in två styrkepass (jag räknar dressyrträningen som ett styrkepass) och ett konditionspass per vecka, då måste jag planera väl. Alla de passen kräver en dags återhämtning efteråt. Återhämtning är aldrig någonsin likställt med vila. Återhämtning är ett aktivt arbete jag gör för att hjälpa min häst att göra sig av med träningsvärk och mjölksyra.

Jag pratar ihop mig med Felicia och vi lyckas lägga ett schema för september. Det ser olika ut vecka för vecka, men reglerna är samma: Efter styrka och kondition kommer återhämtning. Med lite god vilja och bra planering lyckas vi lägga ett schema som gör att Huliganen får sina två styrkepass och sitt konditionspass varje vecka i hela september. För mig känns det som att jag äntligen får lite struktur och struktur gör det lättare att andas.

På söndagen rider jag dressyrträning. Precis som söndagen innan har veckan varit sparsam. Huliganen som nästan aldrig har dagar där han helt vilar, har fått vila både den här lördagen och lördagen innan. Veckan har bara innehållit ett enda dressyrpass. Ändå går han som en klocka. Han gör precis allting jag ber honom om. Han är så fin att vi bara tränar för Malin i 20 minuter. Vi bara stämmer av honom en kort stund och sedan rider vi Lätt B:2-programmet för första gången. Vi ska tävla det om en vecka, nämligen. Vi har aldrig ridit det förut så Malin får ropa vart vi ska. Det gör inget, han är helt underbar. Jag känner mig kaxig. Jag vet att han är fin och jag är så stolt över att få visa upp honom, även fast vi mer eller mindre är ensamma i ridhuset. Efteråt säger Malin att det här kan vara det bästa program vi ridit. Den känslan tänker jag ta med mig till nästa tävling.

På vägen hem slår det mig: Kanske är det precis såhär man ska träna för att få ut det mesta av sina träningstillfällen? Enstaka, kvalitativa pass varvat med återhämtning och uteritter. Bättre att göra det sällan och bra än ofta och dåligt. Men å andra sidan… Det är lätt att vara kaxig när saker fungerar…

Håll tummarna för oss på söndag!

4 thoughts on “Om att prioritera

  1. Jenny says:

    Så himla spännande och motiverande att läsa! Duktiga ni är som kämpar på. Hejar på er på söndag och är övertygad om att det kommer att gå som smort. Vad gör ni på återhämtningsdagarna? Promenad? Lugnare uteritt? Tömkörning? 🙂

    Mvh ett nyfrälst Sussie och Matilda/Huliganen-fan

    • Matilda says:

      Hej! Förlåt att jag svarar så sent! Din kommentar hade gömt sig. Vad roligt att du hittat oss! På återhämtningsdagarna gör vi något av det du föreslår. Det beror lite på hur mycket tid jag har och vad vi gjort dagen innan. Jag är noga med att alltid göra något. Om jag kan välja så vill jag röra honom i skritt och trav i minst 60 min. Har han gått på banan eller ridhus så vill jag helst göra det ute på hårdare underlag. Vissa dagar om han verkar väldigt stum vill jag knata i skogen så han får lyfta ordentligt på benen. Jag ska försöka skriva ihop ett inlägg om återhämtning. Jag älskar återhämtning! 😀

  2. Carro says:

    Hej! Vilken inspirerande blogg! Har sträckläst den som en bok! Det är en sak som jag reagerat på dock, om du vet det så bortse från min kommentar annars kanske den kan vara intressant eftersom du verkar vilja lära dig så mkt som möjligt 🙂 Det är nämligen om mjölksyra, det är en syreskuld som bildas i musklerna när man tränar så hårt att flåset inte orkar med. När man känner att det svider i musklerna då är det mjölksyran! Men bara man vilar några sekunder, under en minut, så försvinner svidet och mjölksyran är borta. Den joggar man inte bort dagen efter utan den försvinner på en gång 🙂 Dock så lindras ju träningsvärk och muskler återuppbyggs vid återhämtning. För träningen bryter ju ner muskler och vila bygger upp dom. Tack än en gång för en superbra blogg! 😃 // En träningsnörd!

    • Matilda says:

      Tack! Ja, jag använder ordet mjölksyra väldigt slarvigt. Ska sluta med det, det är ju dumt att fara med osanning. Roligt med en till träningsnörd! Varmt välkommen att rätta mig när jag skriver felaktigheter, det är bara bra! Så lär man sig mer!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *