Om att jaga Huliganen i stallgången

Förra året gjorde jag en intervju med John Ricketts. John är lite av en citatmaskin, han säger mycket smarta saker. Ett citat som ofta kommer tillbaka till mig är det här (fritt översatt):

“Om jag bara sitter i fikarummet och berättar hur dåligt allt går och hur min häst fortsätter göra fel och inte förstår, då kanske jag borde rannsaka mig själv. Hur är jag som lärare för min häst om den aldrig lär sig någonting?”

På söndagen har jag jagat Huliganen typ trettio varv i stallgången. Det är fånigt, men jag har helst Huliganen lös när jag gör i ordning honom. Jag har en tanke med det. Jag ställer honom inte i stallgången och håller tummarna för att han ska stå kvar. Jag ställer honom där med en plan för hur jag ska göra om han väljer att fokusera på något annat än mig. Jag har ett tydligt mål med hur jag vill ha honom: Han ska kunna stå still, flytta framdelen, flytta bakdelen, flytta framåt och bakåt, utan att jag rör vid honom. Om någon går förbi med en matbytta eller en höpåse ska han lik förbannat stå kvar.

Det är inte lätt för en småtjock halvponny att se maten gå förbi. Det är nog då det är som svårast. När det kurrar i magen och doften av valfritt pelleterat foder fladdrar förbi i näsborrarna. När ingenting håller en fast, men man måste stå kvar. Då är det tufft.

Oftast står han ändå kvar. Oftast.

Tillbaka till den där söndagen. Jag är tack och lov ensam i stallet. Huliganen har inte gått ett ordentligt pass på typ två veckor. Han har fjädrar under hovarna. Nyser jag för högt sätter han sig på en takbjälke. Det är då jag tar fram sadeln.

Jag har ju träffat Huliganen förut. Faktum är att jag ju sett Huliganen födas. Alltså är jag ganska väl förberedd. Jag vet hur Huliganen blir när ingen repeterat reglerna på ett tag. Outhärdlig. Jag orkar inte jaga honom med hela jäkla sadeln i famnen. Jag tar bara sadelgjorden lös i handen. Så går jag fram till honom för att lägga den över ryggen på honom. Som för att testa.

Startskottet går och vi tar första varvet i stallet. Huliganen har aldrig någonsin sett en sadelgjord förut. Han stannar efter ett par meter. Tittar misstänksamt på mig. Vänder bort huvudet när jag visar gjorden. Jag ber honom vända ett fjärdedels varv mot mig, flytta sina bakben så att han automatiskt hamnar med blicken in mot mig och sadelgjorden. Jag vet att han inte gillar den, men jag accepterar inte att han vänder bort från mig och stänger av.

Huliganen vägrar. Han tänker då inte se nån bitsk pinal i ögat han inte. Så diskuterar vi så, i ungefär trettio varv. Jag ber honom flytta sin bakdel. Han knatar bort från mig. Jag knatar efter och fortsätter be honom flytta sin bakdel. Diskussionen hårdnar och till slut hittar han en skön jogg han kan hålla runt, runt i stallgången med en arg matte efter. Jag känner mig som Mulle och Molly. Fokuserar om, fintar honom att stanna och får till ett endaste litet tvärsteg med bakbenen. Jag släpper all min energi. Rätt. Paus. Vi tittar på varandra. Jag är tacksam att vi har ett litet stall med kort, bred stallgång och halkfritt trägolv. Huliganen är irriterad över samma sak.

Vi gör om proceduren men han fattar snart att det är bättre att bara stanna, flytta bakdelen och titta på den där jävla grejen. Jaha. Det var sadelgjorden. Ja låt gå då. Sen står han still så jag får sadla. Tack så mycket.

Efteråt går vi ner till ridhuset för dressyrträning och jag rider ett av de bästa passen jag haft på honom på flera veckor. Det kanske är slump. Det kanske är för att vi har diskuterat regler redan innan jag hoppat upp. Flummigt? Ja. Men ändå logiskt på nåt sätt, tänker jag.

När jag åker hem börjar jag fundera. Tänk om jag är helt fel ute. Tänk om Huliganen inte fattade ett jäkla skit, ens när jag försökte belöna honom. Tänk om jag bara är en galen människa som jagar runt en förvirrad häst i en stallgång.

Då kommer jag att tänka på en annan sak som John har sagt till mig: Att om man försöker, lär man sig. Om man inte försöker, lär man sig ingenting. Och att timing också är något man måste öva på. För John hade min stallgångsdiskussion varit över på nån minut. För mig tog det säkert en kvart.

Nästa gång ska det ta 14 minuter. Max.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *