Om 2017

2017. Året jag trodde aldrig skulle komma. Året där vi för första gången genomförde en hel tävlingssäsong. Plockade våra första rosetter.

Det är underligt det där med rosetter. Några av våra mest gillade bilder på Instagram var de på just rosetter. Tänk tur barnsligt glad man blir över att få något färgglatt i hängt i tränset. Den blir så symbolisk, att alla timmar av tålamod, trötthet och träning, de har varit värda något. Vi har blivit bättre. Vi har till och med blivit så bra att vi var bland de bästa för dagen. Det är ju otroligt. Aldrig i mitt liv trodde jag att jag skulle få rida ett ärevarv på den här hästen. När jag ridit årets fyra (!) ärevarv, har jag gjort det med en underlig känsloblanding av eufori och vilja att gråta. Tänk att vi får göra det här tillsammans, har jag tänkt. Huliganen och jag. Tänk att det finns en plats för oss utanför kliniker och sjukhagar. Det trodde jag aldrig.Det är också en rosett som nog är mitt starkaste minne från 2017. Den röda rosetten vi fick på årets första lokala Lätt C:1 på Berga Naturbruksgymnasium. Med den kom de starkaste känslorna av både förvåning, stolthet och den där känslan som är så svår att sätta ord på. Den som är som en klump i magen, fast ändå bra, och gör så att man vill gråta jättemycket. Känslan av att få uppleva något som man aldrig trodde man skulle få göra, som en lättnad över att allting faktiskt ordnade sig fast ingen trodde att det skulle göra det. Kanske inte ens jag.

Jag trodde aldrig jag skulle skriva om rosetter i den här bloggen. Jag trodde jag skulle skriva vidare om skador.

Den 31 december 2016 skrev jag såhär på bloggen: ”Jag ser fram så mycket mot 2017. Jag hoppas att min häst får vara frisk. Att det blir vårt år. Att vi äntligen får göra de där tävlingsstarterna jag drömt om. Att vi får känna oss som ett “riktigt ekipage”.”

2017 gav mig allt det.2017 blev också året då vi på allvar kom igång med vårt uppbyggande tänk. Det går som på automatik för mig. Jag planerar mina veckor för att få kvalité och ett par konkreta, välplanerade ridpass framför en kvantitet av blandad sörja. Jag går inte längre in i ridhuset utan att veta vad jag ska träna på för dagen, vad temat ska vara och vad det kommer att kräva av honom. Varje pass ska leda någonstans, ha ett syfte och vara möjligt att utvärdera. Syftet kan vara att styrketräna och därför arbeta med intervaller av övergångar, men syftet kan också vara återhämtning eller lätt dressyrjobb utan krav. Det viktiga för mig är att jag vet vad jag gör och varför. Det har jag Susanne Widner att tacka för.

Att få rida en frisk häst är en ny sak för mig. Att kunna pressa, kräva mer, planera framåt. Att våga hoppas och ha mål, att våga satsa. Jag vet hur det är för alla er som står med sjukhagar och equiterapeuter och diffusa hältor och hovbölder och fan vet allt. Jag har kanske inte upplevt allt som ni upplevt, men vi har haft mer problem än de flesta får på en livstid. Och ändå, här är vi. En sjuk häst blir inte frisk av uppbyggande träning, men en svag, frisk häst kan bli stark istället för skadad på nytt. En stark häst är i större grad en skadefri häst.Vad är era mål för 2017? Jag kommer dela våra med er i veckan som kommer. Ett av målen är att ha så roligt som möjligt med min häst. Just nu är han frisk, just nu är han fortfarande ganska välmusklad. Han har tappat sin kondition och en del av sin muskelmassa, men vi är snart tillbaka. Att bygga en frisk häst är ett projekt, ett roligt, belönande projekt. Jag är glad och tacksam att jag får göra det.

Tack alla som varit inblandade i vårt storslagna 2017! Ett speciellt tack till:

  • Susanne Widner (tränare)
  • Malin Stridh (dressyrtränare)
  • Felicia Bäckvik (medryttare)
  • John Ricketts (tränare)
  • Ingela Brinkefeldt (equiterapeut)
  • Maria Ekenhjälm (hovslagare)
  • Miia Riihimäki (veterinär)
  • Johan & Polly
  • My, Tina, Carro och alla andra fina vänner som alltid lyssnar och stöttar och kommer med idéer när det känns hopplöst

Och tusen tack till alla er som varit med oss det här året. Nu siktar vi mot nästa! Det kommer bli awesome.

8 reaktioner på ”Om 2017

  1. Ellinor skriver:

    Tack själv för en oerhört givande blogg, som jag läst från början till slut flera gånger. Inspirerande och bra skrivet!

  2. Jenny skriver:

    Den där travbilden, den är MAGISK! Jag sitter med ett leende på läpparna när jag läser. Jag avundas känslan du beskriver och hoppas att den hittar till oss någon gång. För första gången någonsin känns det faktiskt som att den kommer att komma till oss med. Någon gång relativt snart! Jag har tidsinställt ett inlägg med nya mål för 2018 som kommer upp imorgon.

    Hoppas att ni får ett minst lika bra 2018. Kram

  3. Tina skriver:

    Tack själv fina du som alltid har nya idéer och inspirerar och motiverar! Du är grym👊💪!!
    Ser så mycket fram mot 2018 tillsammans med dig o finaste Esset😍!

Lämna ett svar till Ellinor Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.